Cupnostalgi!

Jag hade tänkt kalla det cupabstinens.
Den dryga-entimmes-vandring jag gjorde runt på Idrottsparken under fredagseftermiddagen.
Men så här i efterhand så blev det snarare en nostalgitripp. För oss föredettingar, det vill säga gamlingar, så handlar det mycket om nostalgi, typ det var bättre förr och så vidare.

Om vi ska översätta ordet nostalgi i det här fallet så betyder det 35 bandycuper, det vill säga alla som spelades i Ljusdal, från Daf-Cupens start 1974 till Exte World Cup 2008. Jag väljer, just här och nu, att inte prata om varför det tog stopp där. Konstaterar bara att det är nya tider nu, ExTe Cupen – och att det är fler än jag som längtat. Hoppar fram en liten stund i tid och räknar till 1186 personer när LBK möter Stroitel.

Det finns säkert många vandringar i världen som är ”den bästa jag vet”, det beroende på, i sammanhanget, många parametrar.
Den här dryga-entimmes-vandring skulle kanske inte platsa på mångas ens, tio-bästa-lista. För mig definitivt.

Nu ska ni få följa med det halva varvet runt Idrottsparken. Ja, om ni vill förstås.

Glöm det där med nostalgi för ett tag för det första på min vandring var några av LBK-spelarna som väntade på sin samling inför mötet mot ryska Stroitel. Just ryskt, det blev många ryska björnkramar efter det. Där hittar vi Alexander Usov som stog och stretchade vid ett staket. Alexander som spelade i LBK säsongen 2004, utlånad från Dynamo Moskva. Och som sedan varit runt i klubbar som Nizni Novgorod, Dynamo Kazan, Abakan och nu Trubnik. Alexander Usov kommer förresten från samma stad (Karpinsk) som Misha Svechnikov, och Alexander fick förresten en klapp på axeln av pappa Svechnikov, Oleg när han gick in på planen för match mot AIK.

AIK, det är definitivt inte nostalgi när det gäller Word Cup, men jag pratade i alla fall lite med AIK-bandys vice ordförande Jonas Galotta – målsättningen är hög för det ”nya” laget – jag bytte några ord med förre LBK-spelaren Fredrik Hansson också, Fredrik nu i just AIK. AIK var hoppfulla efter inledningsmatchen mot Vodnik som man förlorade knappt (3-4), men mot Trubnik fick man det svårare, förlorade 1-5.

Vodnik, seriefyran i ryska ligan från förra säsongen, kom till sin andra match, den mot Tellus och gjorde en definitivt bättre match – och vann, 5-1. Tellus är förresten rena hälsingeligan med, bland annat, två fd LBK-spelare i laget, Tobias Björklund och Filip Skoglund. Det finns hälsingenamn som Martin Krigh, Axel Jonsson, Hampus Krantz, Fredrik Larsson och Patrik Järmens (sportchef) i laget också.

Vodnik tränas förresten av en riktig cupveteran, Nikolaj Jarovitj, som vunnit cupen en gång med Vodnik och så spelade han sex gånger med Edsbyn. ”Nikko” är den ende ryska spelare vid sidan om Misha Svechnikov som vunnit SM-guld i bandy. Med Byn.

En annan rysk spelare som spelat många cuper är Maxim Potesjkin. Han stod på läktaren och han gjorde 13 cuper med LBK. Men före det blev det två med Dynamo Moskva. Den ena av dem, det var vi eniga om, går till cuphistorien. Det var när Dynamo Moskva satt fast på Moskvas flygplats, Sheremetyevo på grund av dimma och kom för sent till den första matchen i cupen, mot Boltic. Alla visste att inte Dynamo fanns på plats, men Boltic tvingades ändå in på planen och göra avslag. Det var då jag skickade min kamera med Bolticspelaren Bengt ”Pinnen” Ramström in på isen så att vi fick det avslaget på nära håll.

Maxim på läktaren och i närheten fanns Pavel Franz också – han är tränare för Stroitel Syktyvkar och han har också spelat World Cup många gånger. Och vunnit. En av rysk bandys framgångsrikaste spelare genom tiderna.
Till sist. Två ljusdalingar på läktaren med den klassiska bandyportföljen. Mer behövdes inte för att sätt punkt.

/ Leif Sundell